Att bosätta sig i ett nytt land kan innebära kulturkrockar när nya sociala normer ska förstås och tillämpas. Under samtalet gör Terttu intressanta jämförelser mellan hur svenskar och finnar beter sig. Hon förklarar att till skillnad mot i Finland där man säger rakt ut vad man tycker, även om det kan upplevas brutalt, så talar svenskar mjukt och sjungande, precis som de har bomull utanpå, men de säger inte vad de innerst inne tänker.
Finland var fattigt efter andra världskriget och många valde att arbetskraftsinvandra till Sverige, som hade en blomstrande ekonomi och lockade med lediga jobb. Terttus pappa blev svårt skadad i kriget och familjen hade det tufft ekonomisk. Därför tog Terttu båten till Sverige.
Till skillnad mot Terttu som lätt kunde emigrera till Sverige, gjorde Alexander en flera månader lång resa som ofta innebar att han utsattes för livsfara. Han fick erfara både hot och våld av smugglarna. Ibland hade de inte tillgång till vatten eller mat. Farligast var att färdas i en gummibåt som var avsedd att ta mellan 5-10 personer, men snabbt fylldes med cirka 50 flyktingar som åkte över havet. På tågperrongen i Malmö möttes Alexander av skyltar som hälsade välkommen på hans hemspråk. Det ingav honom en känsla av att det fanns möjlighet börja ett nytt liv i Sverige. Men det var svårt att komma in i samhället i början. Efter fem år i Sverige bytte han namn till Alexander och fick därefter inte längre frågor om var han kom ifrån.
Både Terttu och Alexander kände ensamhet första tiden och upplevde att ingen var intresserad av att höra om deras liv och hemländer. Att känna tillhörighet i två kulturer är berikande, men kan också upplevas utmanande. Numera känner sig båda hemma i Sverige och vill inte flytta tillbaka till sina ursprungsländer.
Flyktpodden ökar förståelsen för vad det kan innebära att komma till Sverige som flykting och leva här med starka upplevelser i bagaget. Och kan även uppmärksamma lyssnarna på likheter mellan då och nutid, samt uppmuntra till vidare diskussioner.
Projektet stöds av MUCF